MissDawa

Igår fick jag en nyhet som slog ner mig till botten av botten. Kände att det verkligen inte fanns någon framtid, vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Kände verkligen att det inte fanns något hopp för att jag någonsin skulle få vara lycklig. Men har man nått botten av botten så måste det gå uppför. Det kan inte gå längre ner. Och idag fick jag höra det jag så innerligen längtat efter att få höra. Just nu känner jag mig som den lyckligaste personen på denna jord. Det finns bara en person som kan få mig att känna så här, den människan som jag hållar allra kärast i mitt hjärta. Mr. Aziziam.

Jag har nu under hela veckan funderat på min framtid, om jag ska åka till Malmö och plugga eller åka till amerika för att jobba. Det är en möjlighet jag alltid haft men aldrig brytt mig om att ta. Amerika ligger så långt bort från Sverige. Att lämna familjen, Mr.Aziziam och vännerna var en jobbig tanke. Att lämna allt och alla i ett helt år. Så jag pratade med Mama min, om hur jag kände, om att jag vill jobba utomlands men inte så långt bort från allt. Så nu i höst så kommer jag åka till England istället. i september smäller det, det är bestämt.Det bli inge Malmö för mig utan det blir England. Allting kommer finnas inom räckhåll. Och jag vet precis vad som kommer vänta mig när jag kommer hem. En ny början på allt. En framtid som jag så länge har längtat efter så länge. Det finns inom räckhåll nu!