You get what you give

För första gången på jätte länge kunde jag träffa Mr Aziziam. Det var jobbigt jobbigare än jag kunde ana. Värst av allt var att han inte ens försökte försvara sig. Inte säga ett ord för att få mig att stanna. Men vad ska man göra när man älskar någon med hela sitt härta? Jag hoppas att det kommer att lösa sig till slut, det måste lösa sig, det måste det!!

Vad ska man göra? Men nu har jag valt detta, så jag får ta konsikvenserna. Ja jag kommer att bli ledsen, ja jag kommer bli arg, orolig och sårad. Men jag har valt detta. Alltså får jag bara bita ihop. Jag kommer att klara detta. Jag vill, jag hoppas med hela mitt hjärta.



Fikade med usch usch idag. Om jag säger att vi hade det trevligt så ljuger jag. Visst sällskapet var trevligt verkligen men det vi talade om var mindre kul. En aning deppigt. Men det måste få komma ut annars kommer man att gå sönder. Vad jag än väljer så vet jag att usch usch kommer att stötta mig, vad usch usch än väljer så kommer jag att ge mitt fullastöd. Det är det man har vänner till. Delad glädje dubbel glädje delad sorg mindre sorg. Vi kommer att stöta varandra in i det sista.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0