MissDawa

Jag är, jag har - jag kommer alltid att klara mig. Det spelar ingen roll hur långt ner jag kommer. Jag tar mig alltid upp igen på ett eller annat sätt. Jag behöver inte dej för det. Jag har mig själv. Det kändes väligt tungt i början så klart. Men det blir lättare för varje dag som går - Visst får jag bakslag som slår så hårt att jag tappar andan, tappar lusten att leva. Men jag är fortfarande mänsklig eller hur. Känslor är ingenting som man blir av med så lätt. Dom finns där hela tiden. Och ja det klart att jag älskar idioten. Men jag kan inte vänta föralltid för ingenting. Nej det är inte sant så. Jag vet att det finns är inte blåst. Men samtidigt orkar jag inte må dåligt över honom. Jag börjar få upp en vardag. Ett ganska normalt liv i alla fall. Måste hålla fast vid det. Inte se bakåt. Men gudarna vet att det är svårt. Jag ber att såren i mitt hjärta kommer läka fort, och att det inte lämnar allt för stora ärr efter sig. Hey det e Maria Rudenscholtz vi talar om, jag klarar allt med ett leende på läpparna har gjort det för kan göra det igen. Ciao Ciao